EU har regler som berör flera områden inom arbetsrätten. De är ofta av minimikaraktär och gör det därför möjligt för medlemsländerna att ha strängare bestämmelser.
Det är annars en vanlig föreställning i Sverige att vi har en så hög nivå på vår arbetsrätt och våra kollektivavtal att EU:s minimiregler inte påverkar oss. Men det är inte sant. Flera av EU:s direktiv har tvingat Sverige att förstärka arbetstagarnas rättigheter.
EU: s jämställdhetslagstiftning har t ex gjort att svensk lagstiftning fått skärpas, bland annat genom införandet av begreppet "indirekt diskriminering" och skyldighet att jämföra olika jobb enligt principen "lika lön för likvärdigt arbete".
Andra exempel är:
* Direktivet om arbetstid, som bland annat kan ge ett bättre arbetstidsschema i vården;
* Direktivet om anställdas rättigheter vid företagsöverlåtelser, som stärker skyddet för de anställda när verksamheten läggs ut på entreprenad;
* Direktiven om deltids- respektive visstidsanställningar som förbjuder diskriminering och missbruk av dessa anställningsformer.
Den grupp som kanske haft mest att vinna på dessa förändringar är kvinnor i offentlig tjänst.
Vår arbetsrätt påverkas också indirekt. Genom att nivån höjs i andra länder minskar risken för social dumping. Att det hotet ännu inte är avvärjt visar dock den senste tidens domar i EG-domstolen, bland annat i Laval-fallet.