Den belgiske kungen Albert II träffade på måndagen både den flamländske separatstledaren Bart De Wever och den franskspråkige socialistledaren Elio Di Rupo. Allmänt väntas de båda, trots diamentralt olika åsikter, försöka göra upp om en ny belgisk regering. Kungen väntas inom kort utse en ”informatör” som ger råd om vem som ska utses som ”formatör” av en ny regering.
Efter förra valet tog det 300 dagar innan en regering kunde utses. Den blev dock kortlivad och ersattes av expeditionsministärer som hållit ställningarna fram till söndagens val, som hölls i förtid.
Allmänt utpekas Elio Di Rupo som den som först får försöka bilda regering den här gången, trots att de wallonska socialisterna fick 26 mandat i det nya parlamentet, jämfört med De Wevers och den nationella flamländska alliansens, N-VA:s, 27 mandat.
Men för att bilda en ny belgisk regering krävs det 76 av 150 mandat samt majoritetsstöd för denna även i de parlamentariska församlingarna i de tre regionerna, det vill säga Flandern i norr, Bryssel i mitten och Vallonien i söder.
De Wever lovade sina väljare större makt till Flandern och på sikt att Flandern skulle kunna bli en egen republik. Men efter valet tycks problemet snarast bli att dämpa förväntningarna om ett uppbrott. Både De Wever och Di Rupo gjorde i stället, var för sig, försonande uttalanden när valresultatet stod klart.
De Wever talade om att ”bygga broar” medan Di Rupo talade om att han var beredd att ”lyssna på vad de flamländska väljarna sagt”. De Wever erkände också att ett uppbrott från Belgien inte är realistiskt, eftersom ett självständig Flandern då skulle förlora Bryssel, som är tvåspråkigt och som idag både har flamländska och franskspråkiga partier som representeras i det nationella parlamentet. Däremot förväntar sig flamländarna att fransmännen ger upp sin rätt att rösta på franskspråkiga kandidater i flamländska Brysselförorter.
Bart De Wever vill dock inte bli belgisk premiärminister utan föreslog att posten skulle kunna gå till en franskspråkig politiker, Elio Di Rupo, om denne var villig att gå med på en reformering som innebär att mer makt flyttas över från den federala staten Belgien till de olika regionerna. Främst vill De Wever att resultatet blir att Flandern får betala mindre till det fattigare Vallonien – det var ett av hans främsta vallöften.
Men för att genomföra federala förändringar krävs 2/3-dels majoritet i parlamentet, det vill säga minst 100 mandat av 150. En sådan majoritet uppnås om det går att bilda en koalitionsregering med sju olika partier (från Flandern: N-VA, de flamländska socialisterna, kristdemokraterna och de gröna; från Wallonien: de franskspråkiga socialisterna, kristdemokraterna och ekologisterna).
Den federala belgiska regeringen ansvarar bland annat för utrikespolitiken, rättsväsendet, försvaret, momsbeskattningen och för socialförsäkringssystemen. Ansvaret för all annan beskattning och politik ligger på kommunal och regional nivå.
LA
