Jag tror på principen att förorenaren betalar. Det sade EU-kommissionären Michel Barnier när han på onsdagen föreslog att alla banker i EU ska åläggas att betala en avgift till nationella fonder för att betala för kommande bankkriser.
Skattebetalarna ska inte i fortsättningen behöva bära de tunga kostnaderna för att rädda banksektorn, sade Barnier.
Därför föreslår han att alla EU-länder inrättar vad som kallas för bankavvecklingsfonder som bankerna själva får bygga upp genom avgifter som fastställs på EU-nivå.
EU-kommissionen kommer att lägga fram sina idéer inför EU-ländernas finansministrar och därefter inför EU-toppmötet i juni så att EU kan ha en gemensam linje inför G20-mötet i Toronto i juni. Kommissionen hoppas på en global överenskommelse om bankavvecklingsfonder och räknar med att i oktober kunna lägga fram mer detaljer för att ett lagförslag ska kunna antas av ministerrådet och EU-parlamentet.
EU-kommissionären Michel Barnier gick inte in på hur stora bankernas avgifter till fonderna skulle kunna bli. Inte heller preciserade han om avgifterna skulle läggas på bankernas transaktioner, tillgångar eller vinster. Däremot ansåg han att avgiftssystemet skulle utformas så att bankerna inte direkt skulle kunna belasta bankkunderna med kostnaderna.
Däremot var Barnier tydligare med hur de nationella fonderna skulle kunna användas.
-Vi måste skapa ett system som gör att banksektorn betalar priset för framtida bankkriser. Fonderna ska inte användas för att betala ut eller rädda banker, utan enbart för att se till att bankkonkurser hanteras på ett välordnat sätt som inte destabiliserar det finansiella systemet. EU måste ta ledningen med att utveckla gemensamma strategier och tillhandahålla en modell för samarbete som kan tillämpas globalt, sade Barnier.
Bakgrunden är erfarenheterna av finanskrisen som tvingade de nationella regeringarna att använda enorma mängder av skattemedel för att stödja finanssektorn och skydda insättarna från eventuella konkurser. Flera länder i EU, däribland Sverige, har redan infört avgifter till en fond för sin banksektor och andra överväger det. Kommissionen föreslår nu gemensamma regler för ett EU-omfattande nätverk för bankavvecklingsfonder, eftersom det inte finns någon samordnad uppfattning om hur mycket pengar som bör tas upp och hur pengarna ska användas.
Enligt Michel Barnier skulle fonderna vid bankavvecklingar kunna stå för en fullständig eller delvis överföring av tillgångar/eller skulder samt en uppdelning i sanerade delar av banker och avvecklingsenheter enligt modellen ”good bank/bad bank”. Införandet av fonderna skulle minska risken för att skattemedel på nytt måste användas vid sådana krisinsatser.
Barnier var tydlig med att fonderna inte ska rädda banker i kris. Han medger att stora bankfinansierade system kan väcka frågor om intrycket uppstår att fonderna ska skydda banker mot framtida konkurser. Det är ett stort problem, säger han, som bara kan lösas med klara och entydiga bestämmelser om att det i första hand är aktieägarna och de oförsäkrade långivarna som tar konsekvenserna av en bankkonkurs och att bankavvecklingsfonderna inte ska vara någon försäkring mot sådant. Fonderna ska inte rädda banker, utan finnas till för att underlätta välordnade konkurser.
Barnier är uppenbarligen beredd på invändningar och framhåller att avgifterna måste bedömas i samband med kostnader för andra reformer som berör avgifter och bankkapital så att de totala kostnaderna för banksektorn inte kväver den ekonomiska återhämtningen och medför kreditkostnader för realekonomin.
Inför G20-mötet i Toronto har den amerikanska regeringen sagt att den ska föreslå en skatt på 0,15 procent skatt på bankernas och finansinstitutens riskkapitalpapper. Enligt en studie, som EU-kommissionen presenterade i april, skulle en sådan avgiftsnivå på de europeiska bankernas transaktioner totalt kunna inbringa 50 miljarder om året inom hela EU. Studien beställdes av EU-toppmötet i oktober förra året för att kunna vara ett underlag inför G20-mötet i Toronto.
Det kommer dock att ta lång tid att bygga upp de nya fonderna så att de blir meningsfulla. I Sverige, som redan tar ut avgifter på 0,036 procent från bankerna till den så kallade ”bankstabiliseringsfonden”, väntas fonden växa till motsvarande 2,5 procent av Sveriges BNP på 15 år.
Den internationella valutafonden IMF har också föreslagit att G20-länderna ska enas på global nivå om en skatt på bankerna för att bygga upp fonder för att bekosta framtida krispaket för banksektorn. Till en början föreslog IMF en permanent skatt lika för alla, en så kallad platt skatt. Den skulle senare kunna justeras så att banker som tar större risker än andra får betala mera. IMF föreslog också en vinstskatt för finanssektorn som skulle gå rakt in i respektive lands statsbudget.
LA
