EU-kommissionären för arbetsmarknadsfrågor, den ungerske socialisten László Andor, anser inte att den nu tio år gamla Lissabonstrategin för jobb och tillväxt blev ett fiasko. Bortsett från att 7 miljoner jobb försvann i finans- och bankkrisens spår blev resultatet inte så dåligt. Det sade Andor då han talade inför den Nordiskt Fackliga Brysselklubben som på onsdagen möttes på det svenska fackliga kontoret i Bryssel.
Andor försvarade också EU-kommissionens försiktighet att inte ställa ut allt för djärva mål i den nya EU 2020-strategin.
-Vi ville inte ställa upp mål som inte går att uppnå. Vi ville behålla båda fötterna på jorden, sade Andor. Han betonade att det är svårt att planera tio år i förväg när ”huset brinner”, som han sade, och syftade på skuldkrisen i Grekland och finansmarknadens attacker mot euro-valutan.
Andor hävdade att det krävs stora ansträngningar bland medlemsländerna för att nå målet om att sysselsättningsgraden i EU ska höjas till 75 procent i genomsnitt till 2020 (från dagens 69 procent; reds anm).
Andor redogjorde för kommissionens arbetsprogram på det ”sociala området”, som arbetsmarknadspolitiken kallas på EU-jargong. Två så kallade ”flaggskeppsprogram” kommer närmast att presenteras som stöd för två av målsättningarna i EU 2020. Dels åtgärder på EU-nivå för att hjälpa till så att sysselsättningsmålet ska nås, dels åtgärder för att underlätta fattigdomsbekämpningen enligt de tre indikatorer som medlemsländerna kan välja mellan för att definiera begreppet ”risk att hamna i fattigdom”.
Kommissionen kommer också att presentera en så kallad ”grönbok” om pensionssystemen runt om i EU-länderna som ett underlag för debatten om hur länder som inte reformerat pensionssystemen ska kunna sänka kostnaderna och därmed begränsa framtida pensionsutbetalningar. EU-toppmötet tidigare i juni framhöll behovet av att förändra pensionssystemen som en faktor för att minska budgetunderskotten.
Andor ville inte gå in på några detaljer om hur kommissionen ska hantera ”två heta potatisar”, som han sade. Det ena är den översyn av utstationeringsdirektivet som EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso utlovade inför EU-parlamentet förra året för att bli omvald på ytterligare fem år. Det andra är en förändring av arbetstidsdirektivet, där opt out-möjligheten från 48 timmars arbetsvecka och reglerna för jourtjänstgöring är konfliktpunkterna.
Tommy Svensson, chef för det fackliga Brysselkontoret, frågade vilket intryck kommissionen tagit av den förre kommissionären Mario Montis översyn av den inre marknaden och förslaget om en bättre balans mellan kapitalets fria rörlighet och fackets rätt att ta strid för kollektivavtal för de som utstationeras till andra länder. Monti föreslog det med anledning av EG-domstolens beslut i Laval- och Vikingmålen.
László Andor konstaterade att Stadgan om grundläggande rättigheter, bland annat strejkrätten, blivit bindande i flertalet EU-länder genom det nya Lissabonfördraget. Han menade att problemen med tolkningen av utstationeringsdirektivet begränsas till ett fåtal länder. I övrigt förespråkade han en fortsatt dialog med arbetsmarknadens parter, något som också föreskrivs i det nya fördraget. Den förre arbetsmarknadskommissionären Vladimir Spidla inledde en sådan dialog hösten 2008, utan nämnvärt resultat.
Om arbetstidsdirektivet sade Andor att han skrivit till medlemsländernas regeringar och bett om synpunkter på kopplingen mellan olycksrisker och långa arbetstider. Parterna på den europeiska arbetsmarknaden står för långt från varandra för att kunna nå en partsuppgörelse om arbetstiderna, som kommissionen desperat hoppades på efter sammanbrottet i frågan mellan EU-parlamentet och ministerrådet.
LA
Se även Brysselbloggen här intill.
