Krisen har visat sociala trygghetens betydelse

Europaparlamentets sysselsättningsutskott diskuterade på tisdagen kommissionens samrådsdokument om EU 2020-strategin. Arbetsmarknadens parter var inbjudna för att ge sina synpunkter.
EFS generalsekreterare John Monks konstaterade att ur det fackliga perspektivet är den nuvarande Lissabonstrategin ett misslyckande. Det gäller särskilt efter revideringen 2005 då den sociala dimensionen sköts i bakgrunden till förmån för ökad konkurrenskraft. Monks slog även fast att den öppna samordningsmetoden inte fungerar. Det inte går att sätta upp önskelistor utan konkreta krav på vad medlemsländerna måste göra, sa Monks.

John Monks varnade för att lyfta blicken för långt mot horisonten och därmed se förbi de närmaste årens tuffa krisåterhämtning. Vi har sett värdet av den sociala dimensionen under krisen, fortsatte Monks. De sociala trygghetssystemen har stabiliserat ekonomin och samhället. Detta måste tas med i beräkningen när EU 2020-strategin utformas.

Krishanteringen har byggt upp gigantiska statsskulder och en avgörande fråga är, menade Monks, hur och av vem de ska betalas. Ska det ske till priset av nedskärningar i de sociala tryghetssystemen? Eller ska pengarna tas in via högre skatter? I så fall, vilka skatter rör det sig om och vem ska betala dem?

Monks berörde också företagens ledning och styrning. Han ställde den retoriska frågan huruvida företag måste drivas med kortsiktiga vinstintressen. Vidare måste löntagarnas inflytande över verksamheten säkerställas. Sådana faktorer måste tas med i beräkningen om vi ska få en smart tillväxt, menade Monks.

Business Europe betonade att Europas konkurrenskraft måste stärkas. Innovation, utbildning och kompetensutveckling är nyckeln, humankapitalet är det avgörande. Flexicurity och en modernisering av de sociala trygghetssystemen är nödvändigt för att få in fler på arbetsmarknaden, menade BE. Vidare ansåg Business Europe att det inte behövs någon mer europeisk lagstiftning på arbetsmarknadens område, men att den befintliga måste implementeras bättre. En revidering av arbetstidsdirektivet ”öppnar nya möjligheter”, en formulering som inte låter helt betryggande när den kommer från Business Europe. Slutligen hävdade BE att utstationeringsdirektivet är bra, problemet är att det inte implemeteras i verkligheten.

Ralf Resch, generalsekreterare för CEEP, poängterade att det offentliga systemet ger stabilitet i svåra tider och är en del av den europeiska sociala modell som är så avundad. Resch ville också ha en snar lösning på jourtidsproblematiken i arbetstidsdirektivet och erkände något motvilligt att han kan tänka sig en branschdiffrentierad lösning. Vidare ville Resch se en modernisering av den offentliga tjänstesektorn som behöver bli effektivare och få ett större kunskapsinnehåll.

Ludvig Larsson